För tredje veckan i rad bjuder jag på en inspirerande intervju om träningsglädje i min bloggserie! Denna gång kan ni läsa om Ulrika Stenström och hennes kärlek till löpning och långa lopp.
Träning och idrott har följt med Ulrika, 41, sedan hon var liten. Från början var tennis i fokus, men under tonåren kom även löpning in i bilden. Idag jobbar Ulrika som rättssakkunnig på Regeringskansliet och med 3 barn behöver hon pussla en del för att få till 4 löppass i veckan. Målsättningen med träningen, förutom en god hälsa i grund och botten, har varit att återigen springa Stockholm Marathon på 3.30. Och för bara ett par veckor sedan stod hon återigen på startlinjen – på jubileumsloppet och en av årets varmaste dagar…
Vad betyder träningen för dig? Vad ger den?
Träningen betyder väldigt mycket för mig. Den utgör en naturlig del av min vardag. Med tre barn och ett heltidsjobb är det svårt att få loss tid från den gemensamma familjetiden till träningen. Jag utnyttjar därför möjligheten att springa till eller från jobbet alternativt på lunchen. På så sätt har jag klarat av träningen när jag kommer hem och dessutom fått en massa behövlig energi, både fysiskt och psykiskt. Löpning är bästa drogen. Jag blir lugn, känner mig stark och är så oerhört tacksam över att min kropp orkar. Att vara ute och springa långt är lite som meditation för mig.
Hur blev löpning ”din grej”?
Det var inte förrän i sena tonåren som jag hittade löpningen. Jag tyckte det var praktiskt att jag kunde gå ut och springa nästan var som helst, det enda som behövdes var i princip ett par löparskor. Jag deltog i några ”mil-lopp” runt 20-årsåldern. Sen blev jag sugen på halvmaran som jag sprang några gånger. När jag var 28 år sprang jag Stockholm Marathon för första gången. Jag kom i mål på 3.30 och var så otroligt glad. Jag sprang sedan de påföljande två åren, med sämre resultat men i varmare väder. Därefter fick vi barn och det blev inte tid för marathon. Jag var då så nöjd över enbart barnvagnspromenader och sprang ingenting under mina barns första 9-10 månader. Efter att vårt tredje barn fyllt ett år hittade jag tillbaka till löpningen på riktigt igen. Jag började springa till eller från jobbet mer kontinuerligt och ju mer jag sprang desto mer ville jag springa. Det låter riktigt klyschigt men jag känner faktiskt så. Löpningen ger mig så mycket behövlig energi.
Vad motiverar dig att träna även dagar du är mindre sugen?
Rutin, rutin! Det handlar ofta om att jag tar väskan och sätter på mig kläderna utan att tänka så mycket. Jag har t.ex. på morgonen bestämt mig för att springa hem. Eller så har jag kvällen före lagt fram springkläder inför att jag ska springa till jobbet dagen därpå. Om planerna blir ändrade blir jag så otroligt besviken…
Vad händer om du inte kan eller får träna?
Jag blir rastlös i kroppen. Men också otroligt sugen på att sticka ut och springa… Det får mig alltid att tänka på att kroppen är till för att röra på sig. Sitter man framför datorn på jobbet hela dagen är det sådan fantastisk kontrast och välbehövligt att komma ut och springa och rensa tankarna.
Har du några tips till någon som inte tränar så mycket och kanske vill komma igång/hitta sin grej?
Jag tror mycket på rutiner och att få in träningen som en naturlig del av vardagen. Även om det känns motigt till en början tror jag det krävs att man provar på något ett visst antal gånger innan man ger upp det.
Så hur gick det på Stockholm Marathon för Ulrika i år? Jo, hon kom i mål på fantastiska 3.33.59 – inte riktigt 3.30 denna gång, men med årets värme är det en otroligt imponerande tid. Grattis Ulrika – och stort tack för att du tagit dig tid och delat med dig av din träningsglädje här!
Är du nyfiken på tidigare inlägg i serien? Här kan du läsa om Tove Langseth och Niclas Melin.
SparaSpara
movology.se 